En riktigt rolig pärla, en sorts härlig blandning av "Liftarens Guide till galaxen" och filmen De Misstänkta, för barn och vuxna. Det är också en sorts hyllning till det fantasifulla berättandet som inte nödvändigtvis behöver vara sanning – men sanningen har ingen betydelse, snarare lusten till berättandet. Jag gillar verkligen Gaimans blinkning till vampyrgenren som varit så omåttligt populär de senaste åren – och då menar jag vampyrromantiken som Twilight, Vampire Diaries och liknande. ”’Jag tycker att det borde ha funnit några trevliga wumpirer’, sa min syster längtande. ’trevliga, snygga, missförstådda wumpirer.’ ’Det gjorde det inte’, sa pappa.” (sid. 97).